|
Kajsa Ljungberg, Luleå är en av förbundets kamratstödjare
Kajsa Ljungberg i Afghanistan 2012. Nu är hon kamratstödjare.
Kajsa Ljungberg har varit på insatser i Afghanistan mellan 2009 och 2013. Erfarenheterna därifrån tar hon med sig som kamratstödjare. Kajsa bor i Luleå och jobbar också där, på F21. I jobbet träffar hon kollegor som ibland behöver ett samtal och då finns hon där. – Det viktiga är att kunna lyssna, säger hon. Det andra som hon tycker är viktigt är att hon kan leva sig in i det som den andre pratar om. Då är det en fördel för henne att hon själv varit på insats.
Som kamratstödjare får hon också samtal på sin mobil. Då har det gått genom hennes ordförande i Fredsbaskrarna Norr. – Det är både anhöriga och veteraner som ringer. Då lyssnar Kajsa. Hon ger den som ringer sin tid, och ett samtal får gärna ta tid. Veteranen som ringer kan ha levt med konstant stresspåslag under lång tid på insatsen. Nu, hemma, ska detta bearbetas. – Jag försöker få veteranen att själv komma till insikt om vad som kan göras för att det ska bli bättre. Kajsa jobbar också med Invidzonen och är då med på deras anhörigchat. – Det kan vara så att den anhörige tycker att hans eller hennes partner inte låter som vanligt. Jag försöker då säga att situationen inte är vanlig i det civila livet. Det kan vara helt naturligt att skärma av sig, säger hon.
Ett känsligt område som kan dyka upp är alkohol och droger. – Tyvärr är det lätt att ta till alkohol för att döva jobbiga minnen. Det enda jag kan säga är att ruset är en kortvarig glädje och att minnena inte är mindre jobbiga dagen efter. Kajsa har gått en ettårig utbildning som norska veteranförbundet ordnat. Där fick hon nya insikter om krisstöd. Hon har också utbildats av Fredsbaskrarna och Björn Eggeblad. Det är utbildningar som hon är tacksam för. – Min erfarenhet och det jag lärt mig på utbildningarna gör att jag ofta kan hjälpa veteranen eller den anhörige. Känner du att du gör nytta? – Ja. Annars skulle jag sluta. Driv? – När jag märker att den jag pratar med mår bättre, då har jag lyckats. Det är en skön känsla också för mig, säger Kajsa.
|
|
|