Tilbaka till första sidan på Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarnas hemsida

Vår historia

När börjar en förening, ett förbund att existera? Tankar föds som blir verklighet i sinnevärlden. För Kamratföreningen Bataljonen fanns tankar om att samla gamla kompisar från FN-missioner. De kom fram när Janne Runesson och Rolle Eskilsson träffades i Libanon 1982.


Processen var igång. Gruppen började träffas och fick fram en struktur, namnet Bataljonen och inte minst viktigt, en logga eller ett märke som visade bärarens hemvist. Föreningen hade ambitioner om att spåra upp gamla FN-kamrater, ordna en permanent FN-utställning med ”prylar”. Det skulle även bli ett föreningshus som samlingspunkt, där förslaget var Skillingaryd och information skulle spridas om FN och aktuella missioner.

Omtanke
Kärnverksamheten var och är till stor del fortfarande att upprätthålla den kamratskap som vuxit fram under missionerna. Då liksom nu kan erfarenheter under missioner ge ärr i själen. Idag PTSD, på 1980-talet psykosociala problem. Här gjorde Bataljonen en viktig insats genom de kamratträffar som anordnades - både för muntra samtal och mer allvarliga.

Lokala träffpunkter började dyka upp i Skövde, Halmstad, Stockholm, Östersund och i Värnamområdet där föreningens och förbundets vagga står, där Rolle Eskilsson 1983 kunde använda kiosken vid järnvägsstationen till föreningens nytta.
Nästa anhalt för Bataljonen blev Post-tvåan i Värnamo. Där möttes kamraterna. Där hölls protokollförda möten och därifrån distribuerades Bataljonsbladet. Lokalfrågan var ännu inte löst.

Medmänsklighet
År 2014 känns ambitionerna från 1982 högst aktuella och rimliga. Att samlas runt gemensamma internationella erfarenheter, det kan en Kongoveteran göra på samma sätt som soldaten från Afghanistan eller polisen från Sydsudan.

Erfarenheterna skulle inte bäddas in i glömska, de skulle hållas vid liv. Detta var den bärande tanken på Kamratföreningen Bataljonens första protokollförda möte på Skillingaryds soldathem som hölls 28 januari 1983, och här har föreningen börjat existera. Några pengar fanns inte. Bataljonens kapital låg i idén och drivkraften hos de som skulle förverkliga den. Verksamheten byggde mycket på att en kände någon som hade tryckeri, en annan kände någon som kunde hjälpa till med annat.

Tidningen – medlemmarnas röst
En viktig fråga, den största under uppbyggnaden, var att få ut information. Idén var att göra en behändig tidning som skulle vara lite som Cypressen, Sandpappret eller Cederbladet. Stabsredaktören Lars Strandell på Arménytt köpte idén, han gillade känslan för kamratskap. Lars stöd med hans kontakter i branschen betydde mycket för Bataljonsbladet. Tidningen trycktes 1983 både på kredit och på Lindbergs tryckeri i Värnamo. Medlemmarna betalade sina avgifter för att vara med i föreningen och upplagan växte. Snart var den uppe i 500 ex vilket speglade medlemsantalet. Kamraten Björn Lekman var typograf och tryckare. Han övertygade styrelsen om fördelen med A4-format. År 2008 ändrade tidningen namn till Fredsbaskern.

Örebro och nytt namn
Vid årsmötet 1989 var ett nytt hus i Skillingaryd aktuellt, den gamla stabsbyggnaden. Trots köpeskillingen noll kronor avfördes alternativet, driften skulle bli för dyr. Samtidigt kändes Post-tvåan trång. År 1997 slog sig kansliet ner i Jönköping. Senare, med början 2012 flyttade kansliet in i Fredsbaskrarna Örebros lokaler, centralt på Fredsgatan i Örebro. Flytten blev verklighet samtidigt som antalet medlemmar i Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna räknades till 4496, inklusive medlemmar i Kongoveteranerna och UNEF-kamraterna. Då, den 23 mars 2013 hälsade förbundsordföranden Bengt Wiktorsson välkomna till årsmöte. Ett nytt förbund var ett faktum. Namnbytet till Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna hade arbetats fram under en längre tid. Fyra år tidigare hade Kamratföreningen Bataljonen ömsat skinn och kallades Fredsbaskrarna Sverige.

Veteranmonument
Marschen fortsatte 1993 och ett monument som skulle hedra veteraner fördes på tal. En motion i riksdagen 1979 hade inte lett någonvart.
Bataljonens ordförande Walter Meijer fortsatte 1992. Föreningen erbjöd staten egna medel från sina medlemmar för ett monument. Frågan låg på is tills Hasse Henriksson i Värnamo 1993 träffade statsrådet Anders Björck, som tyckte att det var skamligt att inte hedra veteraner med ett monument. Den 24 oktober 1995 blev FN-minnesmärket invigt utanför Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm.

Kamrathjälpen startas
På 1980-talet tog Försvarsmaktens arbetsgivaransvar slut när anställningen upphörde. Hos Bataljonen fanns kamratstöd, lokala nätverk och här kunde gamla kamrater komma framåt om det uppstått problem.
Kamrathjälpen utvecklades. Frivilliga kamratstödjare utbildades. Jourtelefoner inrättades. Genom kamratstödkonto och Gula bandet samlades pengar in, som på ett enkelt sätt kunde ges till kamrater som hade akuta behov. Kamratstödjarna var ett bra öra och kunde för de veteraner som behövde hjälp också tipsa om samhällets skyddsparaply.

Veteranutredning i en ny tid
Fredsbaskrarna växte och nya regionala eller lokala föreningar bildades. År 2007 fanns sju och 2014 var antalet 22. Som medlem i WVF, World Veterans Federation, anordnade Fredsbaskrarna 2013 ett möte, Peace and Security Summit i Stockholm, med delegater från 40 länder.
Bo Wranker som var förbundsordförande under åren 2007 till 2013 ledde veteranerna i en ny tid. Riksdagsmannen Allan Widman som för regeringen från 2008 utredde veteraners villkor samtalade med och rådfrågade Bo. Utredningen startades 2008 och ledde till veteranlagen som trädde i kraft 2010. Inspiration och erfarenheter hade hämtats från Nederländerna, Danmark och Norge. Arbetsgivaren, Försvarsmakten har från 2010 ett livslångt ansvar för veteraner. Nu var veteraner erkända av staten. Och som ett tecken på detta invigdes Veteranmonumentet 29 maj 2013.

Från Veteranutredningen lämnades den 15 maj 2014 ett betänkande som nu också införlivar de civila myndigheterna. Vi tar nu nya stora steg framåt gällande erkänsla och respekt för alla veteraner – både civila och militära.

Text: Per Lunqe
Uppdaterad: 2014-10-09, av Per Lennartsson
Profilshoppen
Medlemssidorna
Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF)
Klostergatan 23
703 61 Örebro

Telefon 08-25 50 30
kansliet@sverigesveteranforbund.se
      

      
Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF) är en intresseorganisation och är ett förbund som engagerar sig, före, under och efter insats, för alla veteraner, som brytt och bryr sig om att hjälpa utsatta människor i världen. SVF tillvaratar veteranernas och deras anhörigas intressen. Gula bandet säljer vi till förmån för våra veteraner och pengarna går till Kamrathjälpen där vi ger kamratstöd.

Webbplatsen är producerad av Viaduct webbyrå
Följ på Mynewsdesk

Prenumerera på vårt nyhetsbrev